Lisa menar att skolbiblioteket är en del av undervisningen och elevernas skoldag, medan folkbiblioteket bygger på låntagarnas egna val och deras fritid. Det gör att man som bibliotekarie måste tänka på ett annat sätt.
– När jag mötte elever i skolbiblioteket visste jag ofta vilken läsnivå de var på och vilka fritidsintressen de hade. Den kunskapen har jag inte alltid nu, säger Lisa Ahlbäck.

Därför gäller det att snabbt försöka bilda sig en uppfattning om vad som kan vara lockande att läsa. Ett sätt att göra det på menar Lisa och Åsa är att ställa frågor som Vilken är den bästa bok du läst? Tycker du om att läsa? Med svaren som vägledning kan besöket ibland fortsätta bland de lättlästa bokhyllorna.

Femfinger-metoden – en snabb guide

Lisa brukar plocka fram flera olika böcker utifrån vad hon tror kan passa. Tillsammans tittar de på omslaget och öppnar boken för att se hur mycket text den innehåller.
– Jag ber dem bläddra, läsa första sidan och säga vad de tycker. Är det för många nya, svåra ord går vi vidare till en annan bok på en annan nivå. Och på så sätt finner vi rätt bok.

I samtal med yngre läsare använder Lisa femfinger-metoden. Läsaren sätter ett finger på varje svårt ord på en boksida. Räcker inte ena handens fingrar till, är texten troligen för svår.
– Men det förutsätter att läsaren vill erkänna för sig själv att orden är svåra och att man inte förstår. Det är det inte alla som vill göra, säger Lisa och ler.

Att köpa in lättläst

Lisa ansvarar också för inköp av lättläst. Varje år ges cirka 300 lättlästa titlar för åldern 6–16 år ut i Sverige, men bibliotekets budget är begränsad. Att köpa in tre fullt biblioteksutrustade böcker kostar ungefär 600-700 kronor.
– Därför gäller det att vara noga. Jag tittar på vår egen utlåningsstatistik och vad besökarna brukar fråga efter, men också på trender. Just nu är det mycket EPA-böcker, men alla vill inte läsa om det, säger hon.

Målet är ett varierat bestånd som speglar både den vanliga utgivningen och det som diskuteras i barn och ungas kanaler, som TikTok.

Lättläst står för sig

På Älmhults bibliotek står lättlästa böcker samlade i egna hyllor, inte sida vid sida med det övriga beståndet. Det är ett medvetet val.
– Om man tycker att det är jobbigt att läsa, och kanske inte läser så mycket, kan det vara svårt att välja bland alla böcker. Därför har vi plockat ut lättläst och satt dem i egna hyllor. Vi menar att det handlar om tillgänglighet – ett av ledorden för vårt bibliotek, säger Åsa.

Boksnack – bättre än bokcirklar

En av de största utmaningarna för kollegorna i Älmhult är att nå ungdomarna.
– Om de kommer till biblioteket vill de hänga, plugga eller umgås, men inte läsa och låna böcker.

Så, vad gör man? I Älmhult finns en aktivitet som blivit uppskattad och som lockar både barn och unga.
– Vi kallar det Boksnack. Vi går runt tillsammans i biblioteket och pratar om snygga omslag, om böcker vi älskat att läsa och delar med oss av tips. Men det är kravlöst. Man måste inte ens vara läsare, ännu mindre ha läst en viss bok.

– Bokcirklar kan vara avskräckande. Boksnack, ja, då räcker det att man kommer till biblioteket. Men det är klart – älskar man böcker blir det ännu roligare, avslutar Lisa Ahlbäck.

Av: Lena Maria Nordstrand